Yta

Jag vill inte längre.
Jag vet inte vad jag inte vill, men jag vill inte
Jag undrar vart jag är på väg.
Framåt eller bakåt.
Om jag nu är på väg alls.
Vad gör jag?
Jag vill dit bort.
Men jag vet inte hur man kommer bort.
Jag vill förlora mig själv.
I Mig.
I Dig.
I Någon annan.
I Musiken.
Jag vill sluta ögonen och inte vara rädd för att jag ska vakna.
Inte vara rädd för att somna.
Jag vill tro på att jag finns till.
Jag vill vara viktig och göra skildnad.
Men jag har gått vilse och hittat ett träd.
Och jag tänker, men vill inte släppa taget.

Två

Jag hatar mig själv
Jag plågar mig själv frivilligt
Kul
Snälla mig sluta nu!!
Jag vill inte
Men jag vill så jag gör det i alla fall
Jag äter upp mig själv
Roar mig med att få hela min kropp att skrika
Få hela mig att må illa
Få mig att vilja dö på fläcken
Få mig att sväva över allt annat
Fyller mig med så intensiva lyckokänslor att jag går i bitar
Jag vill inte röra mig ur fläcken
Jag vill springa jorden runt bara för att få vara där
Delar mig själv i massa bitar
Bara för att komma bort från mig
Jag kan inte
vill inte göra upp med mig själv
Jag vill fortsätta  knyta ihop mina skosnören
Jag vill knyta upp mina skosnören
Jag vill inte gå sönder längre, men jag vill absolut inte vara hel ensam

Smile

Du ler.
Jag älskar att se dig le
Jag hatar att se dig le
Du ler mot mig
Jag ler tillbaka
Sen slutar du le och det gör jag också
Sen vänder du dig om och ler mot någon annan
Jag tycker inte om att se dig le mot någon annan
Jag vill att du ska le mot mig
Jag vill vara den som får dig att le

Glad Påsk

Min Påsk är inte som den brukar.
Det är något som saknas, eller rättare sagt någon.
Jag kan faktiskt inte riktigt släppa att den här personen inte är här.
Det känns.. fel, och rätt på något sätt.
Ett sätt att försöka leva trots att det är en stol som står tom.
Jag tror inte man kan läsa bloggar på ett moln där uppe.
Så jag tror inte du kan läsa det här.
Men jag tror att det är mjukt och skönt och att det inte gör så ont längre.
Jag tror man kan titta ner på de som saknar en.
Och jag saknar dig trots att du fortfarande finns kvar här.
Du kommer aldrig försvinna för du är här, trots att jag inte kan se dig.
Eftersom det är första gången någonsin jag firar påsk utan dig är det konstigt.
Men det är inte bara ett slut, det är också början på något nytt.
Och så fungerar livet, och det är det påsken handlar om.
Ingen människa kommer någonsin återuppstå.
Men det kommer alltid finnas en osynlig hand att hålla i när det blir för svårt.
Jag kommer aldrig att vara ensam eftersom du alltid finns nära.
Jag kramar om det halsband som nu är virat runt min arm och tänker på dig.
Och varesig du kan läsa detta eller inte, Glad påsk!

Tantalus-kval

Vi sitter i samma båt, med trasigt segel
En sliten gammal skorv som vägrar sjunka.
Vi är ute på djupa vatten, långt borta
Vad skulle lite medvind göra oss nu?
Inget land så långt ögat orkar se.
Fast gott om vassa stenar
mer än villiga att sänka oss.
Dom lyckas inte, de lyckas aldrig
Det vet vi
Men nu mer än någonsin önskar vi att dom var närmre

Little Pencil


Little Pencil in my hand,
You feel so light
Little pencil in my hand,
Your weight is nothing
Little pencil you lie,
You hold everything
My Love,
My Life
Little Pencil you're my imagination,
Little Pencil, you hold it all


Du

Jag hatar dig.
Som fan.
Jag vill slå ihjäl dig, eller vill jag att du ska kvävas?
Jag vill att du dör snabbt.
Du ska dö direkt utan flyktchans.
Kanske behövs en pistol, ett gevär?
Jag avskyr dig så mkt att jag inte vill se dig.
Ändå stirrar du tillbaka in i mina ögon framför spegeln.
Dom reflekterar mitt hat.
Det är ett ömsesidigt sådant.
Men denna gång vinner jag, för jag är tusen gånger starkare.
Du ska dö. Nu.

60 sekunder för migsjälv

Kan jag inte vända om nu?
Varför tar jag mig tillbaka hit varenda jävla dag?
Det är några hundra snötäckta meter dit.
Jag vrider huvudet 180 grader och backar ett steg.
Sedan står jag still för min kropp leker dragkamp med mig som rep.
En lek som fel sida alltid vinner.
Jag tar ett steg fram, och sedan ett till.
Jag är en stark människa som orkar bära vikten av min egen idioti.
Men jag ger inte upp. Jag dansar i snön.
För en minut är jag faktiskt ensam med mig själv.
För en minut är jag lycklig på riktigt.
En minut innan jag måste ta ett stort kliv in i det mörka hål som väntar framför mig.

Buss

Du sitter där.
Det syns på dig att du hatar oss där du slängt upp båda fötterna på sätet.
Inte för att vi egentligen gjort dig något,
du känner inte mig och jag känner inte dig.
Men vi tillhör en saga som måste vara bättre än din.
Din är åt helvete, det syns.
Jag ville bli fem, titta på dig med stora ögon och ge dig en kram.
Men jag är sexton så jag gick av bussen.
Någon sjöng "You're so beautiful" i mina öron
och den förbannade snön täckte marken.

RSS 2.0